Jag tänker att du, precis som jag gjorde rätt nyligen, står inför ett val. Jag tänker att du funderat på det här valet sedan du var rätt liten och förmodligen inte ens förstod innebörden av ordet. Jag tänker att det här valet har tagit väldigt många olika riktningar sedan dess. Att det har expanderat, och kanske till och med eskalerat. Att valet har fått barn som även de fått barn och så har det sedan snurrat på tills du själv snurrat med. Möjligheten att kunna välja sin egen väg är självklart något som bör förvaltas, för det är tyvärr inte en rättighet alla föds med.

Jag tänker att alla dessa valmöjligheter i tid och otid kanske gjort dig lite rädd. Gjort att du känt dig lite mindre än vad du egentligen är. Att du tvivlat på det du faktiskt är så otroligt duktig på. Jag kan meddela att allt du känt och kanske fortfarande känner är fullt naturligt när man står vid ett vägskäl. Speciellt då alla vägar leder till framtiden, och det enbart är du som kan avgöra vilken som är bäst för dig och dina behov. Hur vet du att just den väg du väljer tar dig dit du vill? I myllret av alla dessa vägar, vilken väljer du?

Enligt mig borde du välja den här.

Jag som skriver heter Sara Brulin. Jag är född och uppvuxen i Umeå där jag även bott i stort sett hela mitt liv. Jag älskar snö. Fjällandskap får mig att tappa andan. Jag slukar musik till frukost, lunch och middag. Kan sitta och stirra på havet i timmar. Eller egentligen utsikter över lag. Jag skrattar alltid åt dåliga skämt, och alla andra typer. Jag döper alla former av prylar jag äger. Min dator heter Mats, min telefon Sigvard. Min dammsugare hette Sixten, han fick en astma-attack i höstas och gick bort (RIP).

”Din dröm är att bo i Umeå”, sa en person till mig en dag. Hur kunde hen sätta ord på min dröm, när jag knappt kunde sätta ord på den själv? Var drömmen verkligen en livstid i Umeå? Nej, det var ju inte det. Från den dagen blev mitt annars så ambivalenta jag ytterst bestämd i relation till mina valmöjligheter. Dagen jag tog beslutet stod jag med fötterna nedborrade i en grön och yvig mossa på den plats jag bevarar allra längst in i hjärtat. En fjälltopp i Hemavan. Den plats som under en lång tid hållit mig kvar i Umeå, av rädslan att jag genom en flytt längre söderut skulle förlora en del av mig själv. När jag väl beslutade mig för att jag ville flytta till Stockholm kom jag genast att tänka på Capgemini. Ett företag jag genom gamla studiekamrater hade hört så otroligt mycket gott om. Ett företag där fokus läggs på människorna som arbetar där, för att på bästa sätt kunna leverera det kunden vill ha. En ny form av hunger sköljde över mig, en hunger jag aldrig tidigare varit i närheten av. Att vilja nå mer och längre, se allt och göra ytterligare. Det var av den enkla, men otroligt viktiga anledningen jag valde Capgemini, och Capgemini valde mig.

Fyra veckor på Capgemini och jag har inte ångrat en enda sekund. Här behandlas alla likvärdigt och rättvist. Det finns ett fokus och en professionalitet som tillsammans med mottot att alltid ha kul, gör denna arbetsplats till något mer än just en arbetsplats. Jag bemöts med värme och respekt från både äldre och yngre och det finns alltid en hjälpande hand att få. Det är väldigt imponerande att företaget gång på gång lyckas rekrytera människor som fungerar så bra ihop. Människor som kompletterar varandra på ett nästan besynnerligt sätt. Kanske är det för att varje individ på företaget är här av en anledning. Att det finns så mycket möjlighet till att gå på både bredden och på djupet. Möjlighet till såväl personlig som professionell utveckling. Eller så kanske det är för att det står två fussballbord i lunchrummet..

Så, du som står vid ett vägskäl, med ena foten i nuet och den andra löst dinglande i framtiden. Jag kan garantera att om du har viljan att utvecklas och suga åt dig kunskap, är Capgemini ett företag du kommer trivas på. Ett företag där du med rätt driv kan ta dig hur långt som helst. Att välja Capgemini och Graduateprogrammet ger dig inte bara två utvecklande, utmanande och roliga år, det ger dig även den bästa vägen in i arbetslivet.